”Att skapa och kommunicera
med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik,
dans och rörelse liksom med hjälp av tal-och skriftspråk utgör både innehåll
och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta
inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och teknik.
Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas såväl i skapande
processer som i tillämpning”.(Lpfö 98, rev.2010, s.7)
Bild, drama, IT och musik som ämne kan
läras, förstås och förklaras i didaktiska sammanhang. Fihn[1]
berättar om att begrepp mediering är något man når fram och kan förmedla via
ett medium. Amhag m.fl.(2013)redogör i boken att medierna är ämnena som
bild/musik/ drama som vi använder dagligen. I min text försöker jag svara på en
fråga om hur mina kunskaper och mitt eget lärande kan kopplas till förskolans
praktik.
I boken diskuteras på vilket sätt kan
förenas kunskap och lärande samt meningsskapande och identitet som är två till
synes motstridiga perspektiv på skolan. Genom kommunikation delar man
gemensamma erfarenheter av var och en bidrar och genom denna delaktighet skapas
ny kunskap. Enligt Leijon(2013, s.54)mediering är att ge kunskapen form så att
man kan se på den och samtala om den och med sin nyvunna kunskap skapa
något(film eller teater) som kan visas och diskuteras.
Under föreläsningen Fihn(1) visade ett antal
bilder vilka kan man koppla till medierat- alltså multimodalt och
problembaserat lärande. Multimodalitet är en kombination av semiotiska resurser
som inkluderar olika uttryck som talat språk, bilder, siffror, gester,
grimaser, blickar samt att hur pedagogen sammanfogar de olika tecken till en
helhet. Leijon(2013, s. 55) beskriver att med multimodalitet menas kulturellt
tillgängliga resurser som kan vara olika uttryck och kommunikation.
Enligt Fihn (1)”Förändring är viktigt i
dramapedagogiskt arbete för att få sätta ihop sammanhang och föreställningar av
verkligheten”. Det räcker inte att säga ”vad fint du ritar” om barnets
skapande. Istället ska man ha ett utvecklande syfte och det ska vara
problembaserat för att innehålla förändringspotential. Pagetti (2013, s.
195)redogör för att det är en vanlig kommentar och ett standardomdöme om barns
bilder från en välmenande vuxen och sällan följs av samtal om bilden. Vidare
anknyter författaren till Peirces (1932,1940) semiotiska ikon, index och
konventionella tecken i sin bildanalys. Tecken har olika funktioner och står
ofta för något annat än man skulle bara tro eller förvänta sig. Ikon är det onomatopoetiska
uttryck i språken som liknar, hörs och ser precis ut, som vov för en hund, brum
för en bil. Index är att något har hänt, någon har lämnat ett spår efter sig,
något påminner om något. Vi användet det för olika tecken för att stimulera
barnen i lärande processen. Symbol- måste läras in som t.ex. trafikskyltar,
Ica, Ikea mm.
Pagetti(2013, s. 206) menar att genom
att analysera och samtala om bilder medierar lärande som kan utvecklas vidare av
både barn och vuxna. Förståelsen av hur vi uppfattar vår värld utvecklas genom
tolkning och analys. Viktigast är att vara öppen och respektera andras olika
sätt att se och tolka bilden.
Kupferberg(2013, ss. 29-30) redogör för
att ”utan språk inget tänkande”. Medierat lärande är ett central begrepp som
sammanfattar en sociokulturell syn på lärande med Vygotskij ide om den
proximala utvecklingszonen på ett konkret och praktiskt sätt. Människor lär sig
i sociala sammanhang och språket är det viktigaste kulturella redskap och
artefakter som de använder för att beskriva omvärlden. Estetiken hänger ihop
med berättande och för att föra in det krävs en språklig kompetens hos
pedagogen. Därför ska man arbeta med hela register för att utveckla den
språkliga medvetenheten hos barnet. Det är viktigt att förstå i detta sammanhang
vilken inställning har pedagogen. Barnperspektiv eller barns perspektiv eller
vems? Helhet eller delar från vems perspektiv? På vilket sätt går det att sätta
eleven i centrum? Alla barn är olika och Fihn (1) nämnde att det är viktigt att
vi ser det speciella i varje barn med hela problemlösningskapaciteten.
Einarsson(2013, s.125) redovisar om drama
som lärande media och om att åskådliggöra genom handling. Hon kopplar drama
till Lindströms modell med fyra lärandeformer som: OM, I, MED, GENOM. I det första tänker elever på syfte och hur det
ska genomföras. I det andra utforskar elever sin kropp, röst, tid och rum för
att kommunicera ett visst budskap. Det tredje är medieneutral även att ett
rollspel är utmärkt för lärande. I det fjärde får elever en förståelse hur
andra människor upplever sin situation. Einarsson beskriver hur eleverna genom
att våga och att använda sin fantasi skaffar nya erfarenheter där pågår den nya
lärandeprocessen när egna resurser tas i bruk. Vi har också provat på forum
spel och detta var väldigt uppskattad av alla. Lärandet som pågår genom
”görandet” är oemotståndligt och utvidgar nya perspektiv på drama som medium
med förmågan att analysera och att se små delar i det stora. Meningserbjudande
affordance är som miljöns meningserbjudande eller inbjudande till handling
eller mening.
Leijon(2013, ss. 55-57) beskriver två
begrepp: design för lärande och design i lärande. Den första är
multimodalt och handlar om förutsättningar för lärande. Den andra handlar om
olika val vilka människor gör när de lär sig som att välja rummet och sin
position för att markera förändring. Det handlar om att det ska ske förändring
och vilka ord man väljer och hur man gestikulerar betyder väldigt mycket. Det
skapas en slags text med budskap genom allt detta. Förutom det vilka semiotiska
tecken de väljer att använda, hur de transformerar information, vad de uppmärksammar
och hur gestaltar de sin förståelse. Hon beskriver vidare att rummet blir en resurs
i lärande för studenterna och en inramning för lärande vilken kan vi definiera
som teckenskapande.
Svensson(2013, s.73) beskriver att berättelser
kan förklaras som kulturella och medierande redskap med sin form, sitt innehåll
samt möjligheten att urskilja tema och mönster. Hon beskriver studenternas
erfarenheter av läsningen och möte med akademiska texter. Mediering är att
skapa text och föra samman i olika slags texter. Text är mycket mer i skrivna
ord.
Referenslista
Amhag, Lisbeth,
Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och
pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
[1] Gunilla Fihn-Campus
Varberg, 2014-10-01,föreläsning”Medierat-Multimodalt och Problembaserat
lärande”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar