Jag arbetade med barnens egna
sinneupplevelser genom att ställa en fråga hur och var kändes det i kroppen när
de först lyssnade bara på musiken och sedan när de dansade.
I samband med dramatisering
uttryckte barnen olika känslor som att vara arga, glada, ledsna, kära; kort
sagt försökta föreställa känslosamma troll som upplever allt genom sina gester.
Det var ett barn som inte ville vara med och det respekterade jag genom att
låta barnet observera och komma till oss när det ville. Jag ville att barnet
litar på sina magkänslor och får själv välja med att delta på sina egna
villkor. Jag kommer ihåg många gånger från skolan mina egna upplevelser när jag
blev tvingat att vara med trots att jag inte ville. Det strider emot
Barnkonventionen och Lpfö 98 och det vill jag sträva efter att utgå från barns
perspektiv och inte från vuxnas perspektiv.
Uttryck som barnen använde i
sin beskrivning av upplevelser var: troll som trippar på tån, troll som smyger
fram, sedan ännu snabbare, det blir farligt, det kommer snart att hända något,
någon blir förföljd, lite skrämmande, läskigt. En kommentar var att musiken var
lite skrämmande. Barnen kopplade sina känslor och identifierade sig med troll i
berättelsen. Barnen var glada även om någon berättade att musiken kändes att
någon blir förföljd.
Efter dramatiseringen frågade
ett barn mig om vi kan göra om det igen. Det kändes bra och bekräftade att de
hade nytta av aktiviteten med deras känslobearbetning genom uttryck, dans,
drama, språk och skapande. Jag hoppas att jag väckte deras intresse och
nyfikenhet med att jag använde en mystisk röst.
Respons som jag fick från
VFU-läraren var ett råd att försöka använda mig av formuleringen hur istället
för varför, för då får man mer givande svar från barnen. Det som jag ville
förändra var att jag kunde förbereda på förskolan detta barn som inte ville var
med genom att berätta vad vi skall göra och varför. Det behövs vara tydligt som
pedagog och där märkte jag mina brister. Trots allt har jag lärt mig att barnet
valde själv när det kanske inte hade någon lust just denna dag att vara med.
Det är ofta som många tar för givet att sådan situation kan leda till
exkludering från både pedagogernas och kompisarnas sida. Det behöver inte leda
till det om man samtalar efter samlingen och ge barnet tid. En av pedagoger
berättade för mig senare att barnet hade ont i mage men ville inte berätta
varför. Nästa dag visade sig att barnet blev sjuk och det bekräftade att barnet
inte ville närvara.
Jag tycker att min målsättning hade uppnåtts genom att barnen
verkligen hade visat engagemang och olika uttryck med sin kropp och visade
glädje i samband med dansande. Samma dag har de lekt troll på gården och det
blev också bekräftelse för mig att jag uppnådde syfte med aktiviteten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar