tisdag 9 december 2014

Världskulturmuseum






Jag såg framemot besöket på Världskulturmuseet eftersom enligt deras hemsida har det som ett mål ”att främja ett lustfyllt och livslångt lärande där varje individ kan känna sig inkluderad och ges möjlighet att dela med sig av sina kunskaper” och det överensstämmer med vårt uppdrag som pedagoger beskrivna i Läroplanen(Lpfö 98, rev 2010, ss.5-8).

Vi fick förfrågan av Enrico Barrera som jobbade där att få lyssna om historien angående utställningen Maadtoe som handlar om den svenska rasismens historia med utgångspunkt i hur den svenska staten har behandlat och än idag behandlar samer. I utställningen ger konstnärerna Anders Sunna och Michiel Brouwer sin tolkning av förtrycket mot samerna.

Bland verk såg vi bilder på skelett från gravar vilka har man grävt upp. Eftersom många av de här skeletten har varit utspridda i olika samlingar vet man inte säkert vem tillhör dem. På bilder såg vi bara lappar och inte namn…

 

Det väckte starka känslor i mig som person som jag nämnde innan i ett annan inlägg beroende på min nationalitet och vad bland annat polska människor blev utsatta för. Enrico poängterade att kroppen borde begravas och jag tänkte då att vi fick denna förklaring tydligt genom att vi är vuxna. Hade man varit där med barnen då hade jag låtit barnen gå runt och utforska och lägga märke till vad som väcker deras intresse. Jag kan tänka mig att barnen lägger märke till skelett som symbol för Halloween och tänker inte känslor på samma sätt som vi vuxna.


Utställningen visar dolda sidor av Sveriges rasbiologiska historia som bland annat åter påträffas hos även den världsberömde biologen Carl von Linné som klassificerade inte bara djur och växter, utan även människor.

 

Det som jag tänker att man skulle arbeta tematisk med barnen är flaggor, olika nationalitet och klädsel som kan bidra till oändliga samtal eftersom Sverige är så mångkulturell. Skillnaden är dock att se andra nationaliteter som tillgång och inte hinder till den svenska kulturen genom att inta ett interkulturellt förhållningssätt som ingår i Läroplanen(Lpfö 98, rev.2010, ss.8-9). Detta påpekar även Almingefeldt[1] i sin föreläsning om språkighet. Det gäller för en pedagog att gå ifrån fördomar och vara en förebild för barnen när det gäller bemötande och möte med människor från andra kulturer.

 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket


 

 



[1] Emma Almingefeldt. Flerspråkighet Campus Varberg ,2014-10-03



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar