Stark dagen

 

Idag fick jag för första gången höras om Helen Timperley som är professor vid universitetet i Aukland på Nya Zeeland. Hennes forskning har ett syfte att förbättra elevernas lärande och lärarens kollegiala lärande. Hon ser lärarens kompetensutveckling som en räddning och chans för skolan. Det pratas mycket om kompetensutveckling men i sista skede brukar det sluta hos själva pedagogen som kan vara orolig att det kan vara för arbetsamt och mödosamt med nya saker att lära sig.

Det som förekommer vanligtvis i många verksamheten är att pedagoger har olika ansvarsområden som är kopplade till deras starka sidor. Det som fungerar mindre bra har en annan kollega ansvar för och det bli inte utvecklat med resultat att pedagogen kan inte bidra att utmana elever pga. otillräcklig kunskap. Som tur lärande som ska vara ämnesintegrerad kan motivera många till effektiv kompetensutveckling.

Det är oerhört viktigt med kollegialt lärande som baserar på samarbete, att diskutera, prova och diskutera på nytt i syfte att förbättra lärande och hitta nya effektiva metoder. Lärarens professionella lärande behöver gå i en cykel och därför behövs alla medverka. Vikten är att begränsa sig till ett litet område att utveckla.

Tyvärr är ofta kommunens resurser begränsade när det gäller medel för kompetensutveckling ,så det ligger en stor ansvar för förskolechefen att se till att ”personalen får kontinuerligt den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska utföra sina uppgifter”.(Lpfö98, rev 2010, s.16)

 

 

 

 

Referenser

 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442